u:Joliemome de brunalines e:Onsalw de la douce plain
I stamtavlan finns bl.a MultiCh Krack de marcolina och MultiCh Schh3 WW-91 Falk wom Neuenhof.
Mitt liv med Chock började redan när han var tre veckor gammal. Då uppfödarens ena tik inte fungerade med Chocks mor, så tog jag hem mor och tre valpar. Bestämde mig egentligen inte förrän dagen innan de andra två skulle hämtas för vilken av hanarna jag skulle ha. Den andra hanen visade en del skärpa och därför blev det Chock.
Tyvärr så förändrades Chock mkt när mor och syskon lämnade oss. Han blev ängslig och visade mkt rädslor, och reservation mot människor. Något som inte märktes innan. Jag fick mkt hjälp av några vänliga själar på klubben, och började köra Svenskskydd med honom, dels för att stärka upp hans självkänsla och självständighet.
När vi sedan skulle göra MH så rasade allt som vi byggt upp igen. Han visade stora rädslor och inga avreaktioner, och även skottberördhet. (inget innan MHt)
Jag blev förtvivlad och hade även en flytt planerad från Skåne till Stockholm och övervägde om han skulle klara av att bo mitt i City. Detta blev vändningen för Chock, då jag tog honom med ändå. Han blev tryggare och mkt av rädslorna som han visat minskade tack vare att det var liv runt omkring hela tiden.
Det som även räddat honom många gånger i hans liv och det som gör att han kommer över och kan ta sig igenom det mesta, är hans stora kamplust. Sålänge det finns en trasa eller annan leksak så är inga hinder för stora för att ta sig igenom. Idag fungerar han som en relativit normal hund, men det har krävts massor av miljöträning och socialträning för att komma hit.
Tävlingskarriären blev kort, då jag uppnådde mitt mål, att bli första godkända Groenendalen i Sverige i IPO eller BHP, redan 2004. Intresset avtog lite tyvärr, och efter BSL2an så la jag så gott som av att träna. När jag sen körde igång igen, för att köra IPO2 och IPO3, så hann jag med ett par pass och sen fick han ont i ryggen och det visade sig att han hade Spondylos L4-S1. Restriktionerna från veterinären var många och bl.a annat allt som sträcker ut eller trycker ihop ryggen ska jag undvika med honom.
26/8-08 har hans rygg röntgats om och det visade att han nu även har Spondylos i hela bröstryggen och ländryggen.
Nu ska jag ta vara på den tiden Chock har kvar, för han är inte en hund som ska behöva lida i framtiden.
Chock är den hunden som jag kommit närmast och bandet vi har är så starkt!!
Jag hoppas få behålla honom länge till för han är trots allt bara 9 år.
Älsklingen!